Hanna - Om livet, träning & hälsa!

Motivation är ett spännande ämne tycker jag, vad är det egentligen som gör oss motiverade? Vem är det som gör oss motiverade? Varför är jag motiverad när det gäller träning medan jag aldrig känner mig motiverad till att städa?  

 

Just nu lär vi oss om MI-samtal (motiverande samtal) i skolan, som man kanske förstår från namnet så går samtalen ut på att hjälpa "klienten" att bli motiverad. Det kan till exempel handla om människor som ska sluta röka, börja träna eller kanske skaffa bättre kostvanor, i många fall handlar det alltså om en förändring. Att göra förändringar är inte speciellt lätt, tvärtom är det ofta svårt och kräver därför någon form av motivation för att lyckas! Motivation behöver ju dock inte handla om förändringar, vissa saker är vi ju bara motiverade till utan att ens försöka medan andra saker kan kännas sjukt omotiverande...vad är det som gör att man känner så? Personligen så handlar det mycket om saker som är viktiga för mig, jag är motiverad till att träna regelbundet för att jag tycker att det är viktigt av en välldans massa skäl, jag är även motiverad att umgås med mina vänner eftersom sociala relationer är viktigt för mig, jag är på föreläsningarna i skolan eftersom att utbildningen är viktig för mig..ja ni hajjar! Jämför jag med sådana saker så hamnar städningen långt ner på min "viktiga lista"...vilket kan vara förklaringen till att det ofta är lite stökigt i min lägenhet även om jag helst skyller oredan på min "konstnärssjäl"! Sedan kan man ju bli motiverad av diverse belöningar och priser också, vilket för vissa kan kännas mer motiverande än för andra, dock blir det ju lite mer tillfällig motivation ;)

 

Räcker det med att tycka att någonting är viktigt för att bli motiverad då? Ja oftast, skulle jag vilja svara på den frågan, speciellt när det gäller något som man redan gör, åtminstone tycker jag det. Det är lättare att känna sig motiverad till att fortsätta träna när man redan gör det och det är lättare att motivera sig till att gå på föreläsningar i skolan om man är van vid det...men när det gäller förändring av ett beteende är det enligt MI ännu en sak som spelar roll och det är tron på den egna förmågan att lyckas med förändringen. En individ kan uppleva det som väldigt viktigt att börja träna men om personen inte tror att han eller hon kommer att klara av det och har tankar som: "jag är inte sporttypen" "jag ger alltid upp".. så kommer motivationen troligtvis inte att räcka till för att leda till förändring. Alltså: ju viktigare man upplever en förändring vara och ju större tillit på den egna förmågan, ju mer motivation och ju större chans att lyckas med en förändring! Jajjämän, enkelt va! Detta ska jag syssla med på torsdag då jag har mitt första MI-samtal med en okänd person, wish me luck! :)

 

 

 

 

 

Jag är en sån där person som kliver upp tidigt på mornarna, ibland onödigt tidigt kan man tycka men jag tycker att det är såå värt! Om skolan börjar kl 9 så är jag ofta uppe vid 6:30, inte för att jag har mycket att hinna med utan bara för att jag tycker det är så skönt att ha tid på mig. Ibland kliver jag upp halvt död (supertrött) och trotsar den påtagliga känslan av att sängen just då är lösningen på alla problem! Meen när jag väl hoppat (klivit) ur sängen så piggnar jag snabbt till. Speciellt nu på vintern när det är mörkt ute så älskar jag de tidiga mornarna lite extra. Kliver ur sängen, tänder adventsstjärnan + ljusstaken, gör frukost, och sätter mig framför Tvn och tittar på julkalender!! 23 år och tittar fortfarande på julkalendern? Klaart jag tittar på den, det är ju tradition...den behöver inte ens vara speciellt bra, men den ska vara där! För övrigt är jag inte så traditionell alltid.
Imorse ringde jag och väckte Sarah kl 7:10 för att hon skulle komma upp tidigt och kunna börja med plugget  (+ se julkalendern)..hon hade faktiskt beställt väckning så ni behöver inte vara oroliga att jag plötsligt får för mig att ringa så fort tuppen galer. I alla fall så slutade samtalet med att vi sa god natt igen, hon skulle somna om några timmar till, haha! Jaaa..man är ju olika när det gäller sånt där och det är ju precis som det ska vara, ospännande tillvaro om var exakt likadana!

Man skulle kunna säga att jag de senaste söndagarna har skaffat mig en liten tradition. Jag börjar varje söndag med att äta frukost samtidigt som jag tittar på gårdagens avsnitt av Så mycket bättre på datorn. Perfekt start på en härlig söndag!!

Denna vecka handlade om Maja Ivarsson (från The Sounds) och jag Jag kan inte låta bli att bli sjukt imponerad över det hon gått igenom, vilken karriär och vilken stark kvinna! Mest av allt är jag imponerad över hur hon vågar vara sig själv och över hur hon fattar beslut efter magkänslan snarare än huvudet. Människor som vågar vara annorlunda inspirerar mig!! Mer sånt tack, sjukt hälsosamt!!

Praktikplats är nu äntligen fixat, SKÖööNT!
Var på Träningsverket idag på för ett "möte" och visning av lokalerna. Jag blev positivt överraskad över hur fräscht och stort det faktiskt var! Träningsverket är ett gym, men inte bara det..de har även föreläsningar och företagshälsovård plus en del event, vilket passar mig då jag vill ta chansen att prova på så mycket som möjligt! Personalen var trevlig och de verkar arbeta som ett "team", vilket jag gillar. Jag är en lagspelare...kanske har det med allt fotbollsspelande att göra eller så råkar jag bara gilla samarbete, så länge det fungerar åtmistone, annars kan man ju lika gärna köra solo ;). Under praktiken kommer jag troligtvis bland annat att få ta emot PT-kunder, köra nån föreläsning och även hålla i gruppträning mm. Känns väldigt spännande och utvecklande att få ansvar och testa på hur det är att jobba med detta, samtidigt som en känsla av osäkerhet uppstår...hur mycket kan jag egentligen, kommer jag klara det!?  

Äh, klart jag kommer!  Man kan ju inte bara ägna sig åt saker innanför trygghetszonen, var är sporten i det lixom? Utmaning är utveckling.

För övrigt har jag och Emelie varit på Bodycombat-release idag, ett av mina favoritpass! Riktigt kul träningsform tycker jag. Try it out vetja!! :)

Egentligen lyder mottot: "Bäst på allt, sämst på inget", vet inte hur jag kom på det, troligtvis i någon form av tävlingssammanhang. Sånt kan man ju inte gå runt och säga till folk, det gör jag inte heller...eller jo, fast bara till de närmsta som vet att jag gör det med glimten i ögat ;). Jag tycker det är tråkigt med människor som tar sig själva på för stort allvar, livet går fort nog ändå så varför slösa tid på att vara ett stoneface (inte en speciellt het look)! lite ironi och humor är livets krydda! Jag tycker det är kul att utmana jantelagen lite, när andra säger att något inte går så säger jag tvärtom. Jag försöker alltid utgå ifrån att jag kommer att lyckas med det jag gör, annars är det väll ingen idé? Jag tror vi i Sverige är extra bra på att vara lite buttra och nedvärdera oss själva, man får lära sig tidigt att rätta in sig i ledet för att synas så lite som möjligt...boooring! Nä, jag citerar Petra Mede och säger "Vi borde bli bättre på att uppvärdera oss själva istället för att nedvärdera oss själva" vi kan och klarar av så mycket mer än vad hjärnspökena tillåter, gäller bara att våga testa! Antag utmaningen!