Tankar kring motivation!
Motivation är ett spännande ämne tycker jag, vad är det egentligen som gör oss motiverade? Vem är det som gör oss motiverade? Varför är jag motiverad när det gäller träning medan jag aldrig känner mig motiverad till att städa?
Just nu lär vi oss om MI-samtal (motiverande samtal) i skolan, som man kanske förstår från namnet så går samtalen ut på att hjälpa "klienten" att bli motiverad. Det kan till exempel handla om människor som ska sluta röka, börja träna eller kanske skaffa bättre kostvanor, i många fall handlar det alltså om en förändring. Att göra förändringar är inte speciellt lätt, tvärtom är det ofta svårt och kräver därför någon form av motivation för att lyckas! Motivation behöver ju dock inte handla om förändringar, vissa saker är vi ju bara motiverade till utan att ens försöka medan andra saker kan kännas sjukt omotiverande...vad är det som gör att man känner så? Personligen så handlar det mycket om saker som är viktiga för mig, jag är motiverad till att träna regelbundet för att jag tycker att det är viktigt av en välldans massa skäl, jag är även motiverad att umgås med mina vänner eftersom sociala relationer är viktigt för mig, jag är på föreläsningarna i skolan eftersom att utbildningen är viktig för mig..ja ni hajjar! Jämför jag med sådana saker så hamnar städningen långt ner på min "viktiga lista"...vilket kan vara förklaringen till att det ofta är lite stökigt i min lägenhet även om jag helst skyller oredan på min "konstnärssjäl"! Sedan kan man ju bli motiverad av diverse belöningar och priser också, vilket för vissa kan kännas mer motiverande än för andra, dock blir det ju lite mer tillfällig motivation ;)
Räcker det med att tycka att någonting är viktigt för att bli motiverad då? Ja oftast, skulle jag vilja svara på den frågan, speciellt när det gäller något som man redan gör, åtminstone tycker jag det. Det är lättare att känna sig motiverad till att fortsätta träna när man redan gör det och det är lättare att motivera sig till att gå på föreläsningar i skolan om man är van vid det...men när det gäller förändring av ett beteende är det enligt MI ännu en sak som spelar roll och det är tron på den egna förmågan att lyckas med förändringen. En individ kan uppleva det som väldigt viktigt att börja träna men om personen inte tror att han eller hon kommer att klara av det och har tankar som: "jag är inte sporttypen" "jag ger alltid upp".. så kommer motivationen troligtvis inte att räcka till för att leda till förändring. Alltså: ju viktigare man upplever en förändring vara och ju större tillit på den egna förmågan, ju mer motivation och ju större chans att lyckas med en förändring! Jajjämän, enkelt va! Detta ska jag syssla med på torsdag då jag har mitt första MI-samtal med en okänd person, wish me luck! :)
