I sommar ska jag springa Göteborgsvarvet för första gången, faktum är att det blir mitt första lopp någonsin! Jag kommer ihåg alla gånger vi skulle ut och springa med fotbollslaget, intervaller hit, intervaller dit och någon gång då och då var det längre distanser...jag ville ju helst bara spela boll (no shit sherlock)! Jag kommer ihåg att jag alltid hade en liten jobbig känsla inför varje löppass och det berodde inte på att jag tyckte att jag var dålig eller så..problemet var bara att det alltid fanns dem som var snabbare (en av dom hamnade ju iförsig i landslaget sedan)! ;) Minst av allt gillade jag när vi skulle löpa längre sträckor eftersom det innebar att avståndet mellan tjejen längst fram och mig skulle ha extra lång tid på sig att växa. Var det sådär "halvlånga" intervaller brukade jag lägga mig i den bakre halvan av ledet fast när det började närma sig slutet och mål hade jag alltid mycket energi kvar, det var då jag spurtade om! Konstigt det där att man alltid har några extra växlar kvar att lägga i när det väl gäller! Jag tror att man kan applicera det på det mesta här i livet även om det ofta är i träningssammanhang man brukar nämna det. Jag kommer ihåg ett tillfälle på en fotbollsträning när jag var ca 11 år, vi gjorde styrkeövningar och min tränare sa "det är den där sista repetitionen som ger något". Jag kommer även ihåg när min tränare från fotbollsgymnasiet berättade om sitt innebandyspelande gubbgäng och att han på träning alltid gjorde en repetition extra, vilken övning det än gällde så gjorde han alltid en repetition mer än de andra, haha skön gubbe ändå! Jag tänker ofta på det när jag tränar själv, har jag bestämt mig för att göra tio reps så kör jag ofta elva..ibland är det det lilla dom skapar förändring. Anyway åter till löpningen, till skillnad från under fotbollstiden så tycker jag nu att löpning är rätt skoj, jag har lärt mig att uppskatta det de senaste åren så därmed tyckte jag att det var dags för en utmaning i form av 2,1 mil. Jag har aldrig sprungit så långt i sträck förut men jag är ju lite av en ögontjänare så tror nog att man kan komma långt bara på det faktum att det står massa folk och tittar på, lite jävlaranamma på det så ordnar det sig...OCH kondition förstås! ;)
Sigge-sagge för ett X antal år sedan!!