Hanna - Om livet, träning & hälsa!

Motivation är ett spännande ämne tycker jag, vad är det egentligen som gör oss motiverade? Vem är det som gör oss motiverade? Varför är jag motiverad när det gäller träning medan jag aldrig känner mig motiverad till att städa?  

 

Just nu lär vi oss om MI-samtal (motiverande samtal) i skolan, som man kanske förstår från namnet så går samtalen ut på att hjälpa "klienten" att bli motiverad. Det kan till exempel handla om människor som ska sluta röka, börja träna eller kanske skaffa bättre kostvanor, i många fall handlar det alltså om en förändring. Att göra förändringar är inte speciellt lätt, tvärtom är det ofta svårt och kräver därför någon form av motivation för att lyckas! Motivation behöver ju dock inte handla om förändringar, vissa saker är vi ju bara motiverade till utan att ens försöka medan andra saker kan kännas sjukt omotiverande...vad är det som gör att man känner så? Personligen så handlar det mycket om saker som är viktiga för mig, jag är motiverad till att träna regelbundet för att jag tycker att det är viktigt av en välldans massa skäl, jag är även motiverad att umgås med mina vänner eftersom sociala relationer är viktigt för mig, jag är på föreläsningarna i skolan eftersom att utbildningen är viktig för mig..ja ni hajjar! Jämför jag med sådana saker så hamnar städningen långt ner på min "viktiga lista"...vilket kan vara förklaringen till att det ofta är lite stökigt i min lägenhet även om jag helst skyller oredan på min "konstnärssjäl"! Sedan kan man ju bli motiverad av diverse belöningar och priser också, vilket för vissa kan kännas mer motiverande än för andra, dock blir det ju lite mer tillfällig motivation ;)

 

Räcker det med att tycka att någonting är viktigt för att bli motiverad då? Ja oftast, skulle jag vilja svara på den frågan, speciellt när det gäller något som man redan gör, åtminstone tycker jag det. Det är lättare att känna sig motiverad till att fortsätta träna när man redan gör det och det är lättare att motivera sig till att gå på föreläsningar i skolan om man är van vid det...men när det gäller förändring av ett beteende är det enligt MI ännu en sak som spelar roll och det är tron på den egna förmågan att lyckas med förändringen. En individ kan uppleva det som väldigt viktigt att börja träna men om personen inte tror att han eller hon kommer att klara av det och har tankar som: "jag är inte sporttypen" "jag ger alltid upp".. så kommer motivationen troligtvis inte att räcka till för att leda till förändring. Alltså: ju viktigare man upplever en förändring vara och ju större tillit på den egna förmågan, ju mer motivation och ju större chans att lyckas med en förändring! Jajjämän, enkelt va! Detta ska jag syssla med på torsdag då jag har mitt första MI-samtal med en okänd person, wish me luck! :)

 

 

 

 

 

Alltså Mia Skäringer, vilken härlig människa! Jag har precis sett klart på det andra avsnittet av "Mia på Grötö" och tänker att henne skulle jag vilja träffa. För cirka ett år sedan såg jag hennes föreställning (på tv), så grymt sorglig, tragisk, rolig och komisk på samma gång, har du inte sett den så GÖR DET!! Efter den var jag tvungen att läsa båda hennes böcker, tror jag läste ut dom på några dagar bara, jag som nästan aldrig läser böcker förutom i skolan! Hon är sådär vanlig fast ändå unik och hon är sjukt rolig fast ändå djup, stark men ändå svag..tror det är hela den kombon som jag fascineras av så mycket! Framförallt uppskattar jag hennes humor grymt mycket, vad vore livet utan humor och skratt egentligen?

 

I sommar ska jag springa Göteborgsvarvet för första gången, faktum är att det blir mitt första lopp någonsin! Jag kommer ihåg alla gånger vi skulle ut och springa med fotbollslaget, intervaller hit, intervaller dit och någon gång då och då var det längre distanser...jag ville ju helst bara spela boll (no shit sherlock)! Jag kommer ihåg att jag alltid hade en liten jobbig känsla inför varje löppass och det berodde inte på att jag tyckte att jag var dålig eller så..problemet var bara att det alltid fanns dem som var snabbare (en av dom hamnade ju iförsig i landslaget sedan)! ;) Minst av allt gillade jag när vi skulle löpa längre sträckor eftersom det innebar att avståndet mellan tjejen längst fram och mig skulle ha extra lång tid på sig  att växa. Var det sådär "halvlånga" intervaller brukade jag lägga mig i den bakre halvan av ledet fast när det började närma sig slutet och mål hade jag alltid mycket energi kvar, det var då jag spurtade om! Konstigt det där att man alltid har några extra växlar kvar att lägga i när det väl gäller! Jag tror att man kan applicera det på det  mesta här i livet även om det ofta är i träningssammanhang man brukar nämna det. Jag kommer ihåg ett tillfälle på en fotbollsträning när jag var ca 11 år, vi gjorde styrkeövningar och min tränare sa "det är den där sista repetitionen som ger något". Jag kommer även ihåg när min tränare från fotbollsgymnasiet berättade om sitt innebandyspelande gubbgäng och att han på träning alltid gjorde en repetition extra, vilken övning det än gällde så gjorde han alltid en repetition mer än de andra, haha skön gubbe ändå! Jag tänker ofta på det när jag tränar själv, har jag bestämt mig för att göra tio reps så kör jag ofta elva..ibland är det det lilla dom skapar förändring. Anyway åter till löpningen, till skillnad från under fotbollstiden så tycker jag nu att löpning är rätt skoj, jag har lärt mig att uppskatta det de senaste åren så därmed tyckte jag att det var dags för en utmaning i form av 2,1 mil. Jag har aldrig sprungit så långt i sträck förut men jag är ju lite av en ögontjänare så tror nog att man kan komma långt bara på det faktum att det står massa folk och tittar på, lite jävlaranamma på det så ordnar det sig...OCH kondition förstås!  ;)

 

 

Sigge-sagge för ett X antal år sedan!! 

 

 

 

Förra veckan var riktigt körig i skolan, sammanlagt tre redovisningar och två inläminingar!! Inte konstigt att man var slut i skallen efter det, lärorik vecka ändå trots att det blev lite väl mycket. Bland annat redovisade jag en kostintervju som jag gjorde på syrran i julas, uppgiften gick bland annat ut på att räkna ut energibehov och titta på näringsämnen för att sedan göra förändringar så att det stämmer överens med rekommendationerna från Livsmedelsverket. Under redovisningen skulle man ta med och duka fram all den mat som personen (syrran) ätit..detta innebar att jag var tvungen att tillaga all hemma innan. Okej, här kommer ännu en köksanekdot från mig...syrran hade ätit pannacotta, vilket jag då var tvungen att tillaga till redovisningen. Tanken var att köpa den färdiggjord, men då det inte fanns så fick det bli en sån där "Fresta" pulvermix, enkelt och bra kan man ju tycka då! Väl hemma så skulle jag lite snabbt och hastigt vispa ihop den finfina desserten..läste på förpackningen att det skulle vara grädde i men det hade jag inte så tänkte att det går väll lika bra med mjölk.. "Vispa ner påsens innehåll i mjölken och koka upp" stod det på förpackningen så jag tog en av påsarna och vispade ner hälften av innehållet. Lila färg blev den, fint..men däremot blev den inte tjock så jag bestämde mig för att klicka i lite creme fraiche (ingen ska ju smaka ändå!). Efter en natt i kylskåpen var den fortfarande väldigt rinnig för att vara pannacotta, borde ha använt grädde tänkte jag! När det var dags för redovisningen var det flera som undrade vad jag hade i glaset "är det youghurt?" ..- Nej det är Pannacotta, sa jag. Efter redovisningen provsmakade jag...inte alls gott, tänkte ändå att den skulle smaka liiite gott, icke det! Plötsligt knäcker Emma (min klasskomis) mysteriet  "Eh, Hanna..har du bara använt bärsåsen?" Jaaadå, klart jag hade gjort det..det finns alltså två påsar med OLIKA innehåll!! Pannacotta är ju normalt vit och denna skulle bara ha lite bärsås på toppen, precis som bilden på förpackningen visade. Jaa, så kan det gå när inte hjärnan är på! Blev ett gott skratt i alla fall och det bjuder jag gärna på! :D

 

Helgen var välkommen och har bland annat bjudit på jobb, födelsedagsmiddag på thairestaurang och kvalitétshäng med Sarah och Lisa förstås!! ;)  Sedan har Göteborg även finbesök av Madde just nu och vi bestämde oss för att göra några av de saker som vi gör bäst, alltså träna, snacka och skratta! Gött häng med andra ord! :) Träningen bestod av ett svettig combatpass på SATS, riktigt härligt att få ta ut sig och höja pulsen lite!!

 

Här kommer väldigt estetisk bild på "Pannacottan" vare sig du vill se eländet eller ej.

 

 

 

 

 

I måndags fyllde jag hela 24 år! Dagen började med en redovisning i skolan, sedan begav sig jag och Maria oss till gymmet, ett gympass som resulterade i go träningsvärk i både biceps och rygg! Finns det något bättre sätt att fira sin födelsedag på än på gymmet kan man ju då undra.. svaret är ja! Ett ännu bättre sätt att fira sin födelsedag på är att fira den tillsammans med vänner, därför ställde jag till med brakfest!! Vet inte om man kan kalla det brakfest iförsig men det låter tjusigt. Brakfesten ägde rum på kvällen och jag hade kännt mig lite extra djärv dagen innan och bestämt mig för att bara testa nya recept från "Hälsokokboken", dock fick jag lite prestationsångest och nojjade över att allt skulle bli äckligt eller mindre gott som det så fint heter. I detta läge behövde jag någon form av trygghet och trygghet fann jag i en cheescake, alla gillar väll cheescake!? Jadå..det verkar som så för den gick hem, även min "hälsosamma" chokladkaka gjord på smält mörk choklad, ägg och lite socker gick åt, pjuuu! Ingen orkade smaka på morotsmuffinsarna...kanske var lika bra, jag har sett stenar som ser roligare ut..men de smakade faktiskt helt okej. Nog om fikat, kvällen blev riktigt lyckad med mycket skratt (och fina presenter!!) och jag kände mig riktigt tacksam över vilka fina och bra vänner jag faktiskt har! :) 

 

Det här med jantelagen kan ju vara lite trist ibland kan jag tycka därför skaffade jag mottot "bäst på allt, sämst på inget" för några år sedan! haha!  Lollo, min Art Director till vän designade en födelsedagstavla till min ära! ;)

 

Idag har det blivit ett sista ryck med plugget innan morgondagens tenta. Maria och jag hade laddat för att vara effektiva, vilket vi också var oftast! Efter lunch är det dock alltid lite kritiskt när det gäller pluggandet, det är då man oftast ballar ur, vilket vi också gjorde en och en annan gång! Hjärnan säger lixom att den har fått mycket info på kort tid och den där måltiden gjorde inte saken bättre! Jag gillar våra pluggdejter, effektivt plugg blandat med skratt och snack..fin kombo! 

 

 

Någonstans mellan effektivt plugg och flams så tar "korvstoppningen" ut sin rätt...Maria illusterar fint på bilden nedan känslan som uppstår när man inte tycker att man lärt sig något alls trots flera timmars (dagars) plugg.. eller när man glömt bort vilka funktioner kalcium har i kroppen, trots att vi precis gick igenom det. Som avslutning på plugget drog vi ut på en löparrunda i Slottsskogen, reflexvästar och allt! Trots att både hjärnan och kroppen tyckte att de hade jobbat klart för dagen så tog vi oss ut. Go känsla efteråt, det är häftigt hur man kan bli piggare bara genom att röra på sig lite!

 

 

 

Jaha då ska vi se..bloggen och jag tog visst ett litet jullov, men nu gör vi come back! Jag har spenderat de senaste veckorna hemma i Övik. Jag har gjort massor, fast ändå inte speciellt mycket, skön kombo ändå! Min norrlandsvistelse började lite dramatiskt när Sandra drog av hälsenan under vårt badmintonspelande men sen blev det allt lite lugnare. Jag har hunnit träffa fina vänner på spelkvällar, middagar, fikor mm ..hann även med en pingis på annandagen! Nyårsafton firades med ett härligt gäng där det lottades vilka som skulle laga vilken maträtt, skönt och tur att jag fick efterrätten! Sen blev det ett quiz som assa och johan hade komponerat varav en fråga handlade om mig "Vem var det som hittade Hanna och var?" klurig fråga ändå..speciellt eftersom det inte fanns något svarsalternativ som var rätt..men Assa hävdar stolt att det var hon som upptäckte mig och att detta skedde på kyrkogården. Trots att jag tillslut gissade rätt på den frågan så var det Tess som tog hem vinsten, dock var det jag som kunde göra flest ord på snabbast tid med bokstäverna från STARKBAUM (hyllad hockeymålis i Modo). Efter några måltider och ett musikguiz (som jag var riktigt vass på) så blev klockan tillslut 00:01 och det nya året skålades in med pompa och ståt (tomtebloss och champagne)!!  

 

Senaste veckan har det blivit en hel del plugg om vitaminer och mineraler, intressant faktiskt! Exempelvis så är C-vitamintillskott i form av brustabletter eller liknande sjukt onödigt då man ändå kommer att kissa ut det mesta, ta en apelsin ist! Drick gärna apelsinjuice i samband med järnrika måltider för att kunna absorbera extra mycket järn..undvik mjölk till stora måltider då kalcium hämmar järnupptaget. Ja det och MYCKET mer pluggar jag in just nu tills tentan på tisdag. 

 

Idag har jag åkt tåg hela dagen..perfekt tillfälle att plugga! Det är svårt att skylla på att man "måste städa" eller andra undanflykter!  Det känns kul att återvända till fina götet trots att det inte finns snö, detta ska bli en bra år, jag är redo för år 2013!!!  Är du?